
Av Jonathan Power, TFF Associerad
TFF PressInfo # 325
Lund, 5 juni 2015
Man undrar om västvärlden förlorat sitt sinne för historia – såväl i fråga om Mellanöstern som om Östeuropa.
Jonathan Power, en av de mest respekterade kolumnisterna inom utrikespolitik – förr på International Herald Tribune, nu på ett konsortium av ledande tidningar i alla världsdelar – visar vägen genom NATO-ländernas förnekelser:
Att Bill Clinton 1994 beslöt att inte låtsas om de löften som Västs ledare i slutet av det kalla kriget gav sina sovjetiska/ryska kollegor.
Det var oetiskt och – som Power med viktiga hänvisningar hävdar – en politisk tabbe av historiska proportioner.
Hans berättelse förklarar varför Väst inte heller är oskyldigt i fråga om den aktuella Ukrainakrisen – i sin tur åstadkommen genom en annan tabbe: försöket att byta regim i Kiev och få in Ukraina i det kärnvapenbaserade NATO.
Blankt förnekande sin egen inblandning börjar politiskt korrekta västmedier, politiker och Natohöjdare lämpligt nog sin historia med att Ryssland annekterade Krim som en blixt från klar himmel.
Power säger: ≫Historien kommer inte att se välvilligt på NATOs farliga och kontraproduktiva utvidgning≪.
Jan Öberg
Rysslands Europablickande drömmare har räknat in Pusjkin, Lenin, Gorbatjov och, tills rätt nyligen, president Vladimir Putin. Alla har de sett sitt lands framtid som en del av ≫det europeiska huset≪.
Men historiens tilldragelser har inte varit nådiga mot Ryssland. Napoleons invasion, revolution, två världskrig, Stalins kommunism och – senast – Natos utvidgning; allt detta har krossat drömmen gång på gång.
I slutet av kalla kriget, i och med överenskommelsen om en grundstadga mellan Nato och Ryssland (Founding Act on Mutual Relations, Cooperation and Security between NATO and the Russian Federation), såg det ut som om jättekliv mot detta mål togs. Till att börja med skulle Ryssland få säte vid NATOs bord, senare skulle de få komma med i NATO och ännu senare i Europeiska unionen. Somliga förutsåg att detta skulle inträffa inom en tioårsperiod, andra trodde på tjugo år.
Men sedan – pang! – sprack drömmen när president Bill Clinton, Read More »