Av Sören Sommelius
De svenska stridsflygplan som sattes in i Libyen borde användas till att också angripa mål på marken i offensiv krigföring. Det tyckte Folkpartiets militante ledare Jan Björklund, när den svenska insatsen i Libyen diskuterades i mars 2011.
Så blev det dessbättre inte. Men Sverige deltog, med brett parlamentariskt stöd, i ett krig som efteråt alltför lite har ifrågasatts. Sverige svarade för en fjärdedel av flygspaningen för att lokalisera bombmål.
Kriget kallades ”humanitär intervention” och genomfördes av Nato med stöd av FN-resolution nummer 1 973.
Men i själva verket var det inget annat än ett traditionellt kolonialkrig, sammanfattar den norske fredsforskaren Ola Tunander i sin bok Libyenkrigets geopolitik, som är en svidande genomgång av krigets förutsättningar och konsekvenser. Det här är en bok som politiker som Björklund och Bildt borde läsa. Om de gör det tvivlar jag på att de kommer att sova gott efteråt.Read More »





